- F.
- Th.
- Bl.
- S.
- N.
I.
propr. wybiegać
naprzód; protinus currere,
excurrere.
N.
1. in (ad) aliquem
a.
rzucać się na kogoś, atakować;
irruere, impetere
KADŁUB.(Pl) p. 106 : etiam permansuete bestie humanum sanguinem sitire didicerant, ut non modo latratiles ... set et cati ... in homines ultro p-rent.
b.
milit.
wyruszać zbrojnie,
napadać; incurrere,
invadere.
2.
in aliquid
dochodzić do czegoś, popadać w coś, obracać się w coś; incurrere, deduci, adduci
PommUrk III p. 295 (a. 1297) : antiquitas mater est obliuionis et obliuio in errorem dissensionemque peruenit et p-it.
II.
transl.
1.
(de locis, terminis) biec, rozciągać się, ciągnąć się, prowadzić;
extendi, protendi, ferre.
2.
wystawać, sterczeć;
eminere, exstare (saec. XVI).
Constr.
ad 1 – 2:
a.
abs.
b.
sq.
acc.
SSrSil XVII p. 52 (a. 1506) : quod est ... ultra Odram ... orientem p-it.c. sq. ad. d. sq. in c. acc. e. sq. inter :
COPERN. Rv p. 22 : motus centri annuus ... p-ns inter Venerem et Martem.f. sq. per :
CodPom p. 327 (a. 1222) : p-unt granicies ... per signa usque ad tres fontes.g. sq. ultra:
PommUrk I p. 121 (a. 1212) : p-unt termini ultra Tynam.